Devarox blogg - om hundar, barn & livet i stort!

De 1 april somnande min älskade Roxane in för evigt... Roxane fanns med mig i 14, 5 år. Hon var liksom rottisen som hade allt. Hon kom till oss när hon var 5 månader gammal. Vi hade kontakt med Helena på Deminas Kennel och åkte till henne för att hälsa på henne inför den väntade valpkullen. När vi kom dit så finns det en söt liten långbent tik som Helena fått tillbaka pga allergi. Vi var helt inställda på valp från nästa kull men efter att tänkt på den lilla flickan oavbrutet så ringde vi Helena och tjatade för att vi skulle få köpa henne. Och det fick vi, vilken lycka!

Roxane promenerade in i våra liv som om hon alltid varit med oss. Hon sov hela nätterna, hon var redan rumsren och otroligt trygg. Hon blev min hund från första dagen, alltid mammas prinsessa... Hon följde med överallt och hon kunde alltid gå lös, hon omvände många människor till att faktiskt älska rasen. För mig blev hon inkörsporten till ett livslångt hundintresse, och ett stort intresse för rasen Rottweiler. Hon visade mig vilken otrolig glädje det är att ha hund och hon visade hur en rottweiler ska vara. Det är jag förevigt tacksam för.

Att hundar inte lever så länge med våra mått, vet man om när man köper hund, men man kanske inte inser vilken sorg det är att mista en familjemedlem... Sorgen sköljer över en och man försöker vara tacksam för all tid man faktistk fått, men på något sätt så hjälper inte det. Med tiden blir det lättare att se det och vara tacksam, och det är ju tur... Men för mig är det för tidigt än. Att förlora 2 hundar på drygt ett halvår är faktiskt tungt, väldigt tungt... Men jag är glad för att hundarna har varandra i hundhimlen, det är en tröst faktiskt. Bella och Roxane, först går dottern bort och sedan mamman... Mina fina flickor, jag saknar er så otroligt mycket.

Bella är halt. Tvärhalt. Det har hänt en gång tidigare, för dryga 2 år sedan. Hältan kommer över natten, från en dag till en annan utan förvarning. Efter ett par dagar såg man en svullnad i handleden. För två år sedan misstänkte man skelettcancer, alt en infektion i skelettet i handleden. Hon fick antibiotika för att jag tjatade på att de skulle göra något, vad som helst för att försöka. Efter 2 veckor blev hon plötsligt helt bra, över natten. Vaknade en morgon och var som vanligt men svullnaden var delvis kvar.

I maj kom hältan tillbaka, exakt samma hälta, den kom över natten. Det specifika stället på handleden svullnade något igen. Jag satte in samma antibiotika och inom 24 tim var hon helt bra igen. Hon röntgades och man såg att det var en utväxt pga tidigare infektion i skelettet, men den såg inte aktiv ut. Hon åt antibiotika i 3 v och var sedan bra ett par veckor, sedan kom hältan igen...

Samma sak igen, ny kur och helt bra inom 24 tim. Efter 4 veckor slutade den kuren och hältan kom snabbt tillbaka. Teorin var att det var fel antibiotika och en ny sort sattes in, den hjälpte inte alls. Och när vi bytte tillbaka så hjälpte inte heller den första sorten längre. Och på den vägen är det.

Vid ny röntgen så ser det ganska lika ut, det ser inte ut som en pågående infektion och kan vara begynnande skelettcancer. MEN varken jag eller veterinären tror det är cancer, för det är mycket som inte stämmer in på det. Men som Bosse veterinär klokt sa, "det finns en första gång man ska se allt". Dvs det kan ju vara det. Men oavsett vad det är så måste hon bli bättre, för så här kan hon inte leva så länge till...

I måndags kollade man ALLT, hon är röntgad från svanstipp till nos och varenda blodprov är taget. Allt visar att hon är i topptrim, och är man en 9 årig rottis är det inte illa... Jag valde att ta biopsier för att se om det kan ge något. Min extra mamma Camilla jobbar med ett läkemedelsföretag som kan göra avancerade analyser, så de har ställt upp med alla sina instrument. Camilla har ringt SVA och de kommer att utföra en annorlunda typ av analys som ska skickas till Norge för analys. Bara nu detta ger något...

Håll tummarna!

Bella på Gotland i somras...  

Ja, då händer detta om man har rottisar i familjen :-) Min pappa är galet rolig ibland... när Leo bjöd in till Harry Potter middag på Gotland, så uppmanades alla att vara finklädda. Morfar skulle ha slips eller fluga. Men han hade ingen med sig, så man "tager vad man haver". Barnen skrek av skratt och Wesley som är konstant hungrig spanade in godbiten direkt. Så till förrätten som bestod av "trollstavar med ost" så knep Wes flugan!

Nu ska jag bjuda på sommarens i särklass godaste sås! Passar utmärkt till grillat lamm och kyckling. Passar nog egentligen till allt, bara att testa. Receptet kommer från min kompis Elin, som nämde över en kaffe på jobbet. Och oj säger jag bara... När man väl gjort den en gång, så blir den en klassiker :-)

Ingredienserna är enkla: '
Soltokade tomater
Vitlök
Basilika
Creme fraiche / yoghurt / gräddfil

Blanda som du själv gillar, mixa eller välj strimlade tomater om inte har tillgång till mixer. Ta så mycket basilika som du tycker är lagom! Och börja med en halv vitlök (solo) för den blir starkare när den stått till sig lite.

I veckan grillade vi lamm och åt med en härlig festaostsallad, och till det såklart "den goda såsen" med ekologisk odlad rubin-basilika. Sjukt gott! Basilikan köpte jag i en handelsträdgård för hela 20 kr, stor som ett träd var den också. Den ska med hem från GOtland och växa i min kryddträdgård, köpte också en kanel-basilika. Spännande!